Helvetisk morgon!
vaknade å hade inget nikotin, sura barn och brottom som fan... tänkte att jag för en gång skull skulle klara att komma i tid till Filosofin. MEN ICKE... barnen hasade sig fram genom skogen och när jag äntligen kommit fram till Lokalen där barnen är måndagar och fredagar så visar det sig att vår dagmamma glömt att informera mig om att hon är hemma för inskolning idag. både jag å barnen blev uppgivna å ville inte gå en meter till... vilket vi var tvugna till iaf...
Nu sitter jag äntligen i skolan, en timma försenad å väntar på att det ska bli rast. vill inte springa in i en lektion som snart är slut=)
Hoppas resten av dagen blir en smula bättre än början på den.
Nu sitter jag äntligen i skolan, en timma försenad å väntar på att det ska bli rast. vill inte springa in i en lektion som snart är slut=)
Hoppas resten av dagen blir en smula bättre än början på den.
1 gång till eller inte?
Är oerhört kluven när det kommer till det val jag måste göra inom de närmsta veckor. visst vore det underbart och mysigt men tillåter mitt liv det för stunden? kanske inte får plats i mitt liv?!
Min andre hälft verkar inte super glad över beskedet, varför vet jag inte. kanske är det för att han berövas den frihet vi ändå lyckas ha just nu? kanske är det pga den ekonomiska statusen?
Jag kommer tänka på mig själv och ingen annan denna gången och göra mitt val utefter vad jag själv önskar...
?
?
?
?
?
?
?
klä på sig själv trots!
Marcus har alltid varit en pojke som ska klara allting själv men har alltid varit en smula lat när det kommer till saker man MÅSTE göra! har dock aldrig haft några större problem med att klä honom i vilka kläder jag vill, få honom upp ur sängen på morgonen eller att han ska tvätta sig innan läggdags.
Nu har detta blivit ett stort dilemma i vårt hem. Marcus vill gärna strunta i duschen tills det inte går längre, vägrar att ta på sig kläderna jag tar fram och framförallt att göra det själv. sovmorgon tar han sig gärna men endast på vardagarna.
Han har helt enkelt kommit i tonårstrotsen redan vid 4 års ålder...=)
Nu har Mamma Johanna bestämt sig för att förändring skall ske i vårt hem. påklädning skall han fixa själv, lukta gott skall vi göra och sova länge, ja, det får bli på helgerna! Detta val leder naturligtvis till ett sjuhelvetes liv, det skriks, sparkas i skåpsdörrar och krälas på golv, det tar minst en halvtimma för att få på min son kläder och ytterkläder! det är svårt att vara konsekvent när tålamodet tryter och man för en gång skull vill komma i tid till skolan.
Hur skall det gå när man börjar jobba?
Nu har detta blivit ett stort dilemma i vårt hem. Marcus vill gärna strunta i duschen tills det inte går längre, vägrar att ta på sig kläderna jag tar fram och framförallt att göra det själv. sovmorgon tar han sig gärna men endast på vardagarna.
Han har helt enkelt kommit i tonårstrotsen redan vid 4 års ålder...=)
Nu har Mamma Johanna bestämt sig för att förändring skall ske i vårt hem. påklädning skall han fixa själv, lukta gott skall vi göra och sova länge, ja, det får bli på helgerna! Detta val leder naturligtvis till ett sjuhelvetes liv, det skriks, sparkas i skåpsdörrar och krälas på golv, det tar minst en halvtimma för att få på min son kläder och ytterkläder! det är svårt att vara konsekvent när tålamodet tryter och man för en gång skull vill komma i tid till skolan.
Hur skall det gå när man börjar jobba?
Att uppfostra är jätte enkelt!
Tror människor som inte fått barn ännu eller som sitter med ett spädbarn på armen och aldrig fått känna på hur det är att bestämma över ett barns öde. Jag gör val varje dag för mina barn, det JAG TROR skall vara det bästa, men man kan ju aldrig veta om det jag gjorde var rätt. Och alltid finns det människor som invänder om hur jag uppfostrar mina barn eller lever mitt liv.
Visst är goda råd alltid uppskattat men helst ska de ju komma ifrån någon som vet vad den snackar om, att ha varit barn räcker lixom inte.
När jag läser runt på folks bloggar så kan jag ibland bli bestörtad över hur de kan skriva om folks liv och döma personen ifråga genom att de är föräldrar och därav inte skall kunna bete sig på vissa sätt...
Jag blir förbannad när jag ser att de inte får klä sig hur de vill, jobba med det de vill eller ha ett uteliv, internetliv eller sexliv som de vill ha, bara för att de är föräldrar.
Jag själv är inte den som är någon perfekt morsa som sitter hemma på helgerna, gör utflykter med barnen varje ledig stund eller köper leksaker för alla mina pengar.
NEJ, jag är sexuell, jag vill ut å göra stan osäker då å då, bli så packad, så söndagen består av att ligga på toa å kräkas. Jag vill köpa mig fina saker till både hem och mig själv, jag vill kunna vara medlem på vilket forum som helst och om det nu faller mig in, sälja mina smutsiga trosor bara för skoj skull....
Säg mig alla Mammor som råkar läsa detta, ÄR DET BARA JAG?
Visst är goda råd alltid uppskattat men helst ska de ju komma ifrån någon som vet vad den snackar om, att ha varit barn räcker lixom inte.
När jag läser runt på folks bloggar så kan jag ibland bli bestörtad över hur de kan skriva om folks liv och döma personen ifråga genom att de är föräldrar och därav inte skall kunna bete sig på vissa sätt...
Jag blir förbannad när jag ser att de inte får klä sig hur de vill, jobba med det de vill eller ha ett uteliv, internetliv eller sexliv som de vill ha, bara för att de är föräldrar.
Jag själv är inte den som är någon perfekt morsa som sitter hemma på helgerna, gör utflykter med barnen varje ledig stund eller köper leksaker för alla mina pengar.
NEJ, jag är sexuell, jag vill ut å göra stan osäker då å då, bli så packad, så söndagen består av att ligga på toa å kräkas. Jag vill köpa mig fina saker till både hem och mig själv, jag vill kunna vara medlem på vilket forum som helst och om det nu faller mig in, sälja mina smutsiga trosor bara för skoj skull....
Säg mig alla Mammor som råkar läsa detta, ÄR DET BARA JAG?
